NEOs teater Napolion Kringlan

Jag valde att jobba över i skolan med mitt slutprojekt denna måndag i maj och i samband med en rökpaus stötte jag på Oman Erika som jobbar nere på NEO. Hon berättade att de skulle ha en liten teaterföreställning klockan 18:00 och vi var  välkomna att komma och titta. Jag gjorde kameran och mitt block redo och fortsatte redigera lite på projektet. Klockan 17:55 tog jag min dotter med mig till skolans Aula för att se på ytterligare en teaterkreation av NEO. Mina grannar som är i samma ålder som jag, en familj med skol och dagisbarn, men mest nära och kära i de äldre åren.

Anton som går på Allmänlinje var en del av ensemblen släppte in oss och hälsade alla välkomna innan han precis som resten av gruppen skådespelare ställde sig i position på scenen. Tystnad uppstod i några minuter. De tog oss till ett skvallrande kafferep, ett kafferep där det viskades om stadens enda konditori som hade gått i konkurs. Hur det gick det, ja det var nästa scen. Anton placerade sig vid pianot och musiken fick förklara vilka känslor och händelser som utspelade sig på scen.

Vi hanna på konditori Napoleon Kringlan i en okänd stad.  Ett konditori  som drevs av en far och hans dotter. Pappan vid namn Napoleon bjöd gärna sina kära kunder på kakor och dylikt, han var för snäll för att ta betalt, medan hans dotter Kringlan sprang runt och städade och suckade uppgivet åt faderns övergenerösa beteende. Dock så tjänar Napoleon bara på nöjda kunder, men inga pengar. Detta yttrar sig i ett ängsligt besök från Kronofogden och en generös lösning från oväntat håll.

Det var en mysig teater på 30 minuter full med stämningsfull musik, härlig inlevelse i rollerna av alla och snabba kommentarer som fick skratten att flöda. Christian Hansson som man även kunde se i Rabituss, hade även i denna en väldigt levande roll och det lär inte vara det sista vi ser av honom.
Efteråt passade jag på att haffa Oman Erika för att ta reda på hur länge de hade tränat och var manuset kom ifrån.

” Vi har tränat 1 ½ timme i veckan sen januari och det var ensemblen själv som kom på alla karaktärer. Vi har planer på att visa den för hela skolan den 2 juni, lagom till skolavslutningen.”
Jag tackade henne för inbjudan och ser fram emot nästa föreställning.

Text:
Amelie Hedberg
Skrivprofilen, Allmän Linje
Jämshögs folkhögskola år 2010*

Min allra sista insats för skrivprofilen och vår skolblogg, innan det var dags för mig att avsluta mina 3 år på Jämshögs folkhögskola och gå vidare med den dröm denna skola hade väckt i mig..att en dag ska jag bli någon form av skribent!
Skolbloggen lever vidare utan mina insatser och finns än med både mitt gamla material + allt nytt färskt material från de nya eleverna på Allmän linje på Jämshögs folkhögskola i Blekinge.

http://jamshogsfolkhogskola.wordpress.com/

 

 

Palle ”Kuling”Karlsson på Allmänlinje

Paul Karlsson På allmänlinje finns en av skolans mest aktiva fotografer vid namn Paul Karlsson även känd som Palle Kuling som är en skojfrisk man på 28 år som befunnit sig på skolan i några år nu. Jag passade på att smyga in till foto & films klassrum i dag för att få några ord med honom. Vi placerar oss längst in i klassrummet i den randiga lilla soffgruppen och Palle såg nervös ut, men jag förklarade hela Veckans profilkonceptet och han tyckte inte det verkade så farligt och lät sig intervjuas.

– Vad hittar du på just nu i denna stund när jag haffade dig?
Palle slängde av en skämtsamt kommentar, men rättar sig snabbt när han insett det var faktiskt inte det han ville förmedla.

– Jag gör inte så mycket just nu, jag skulle ha varit någon annanstans, men fick reda på det lite för sent så just nu är det rätt lugnt.

– Vad tänker du erbjuda oss på vår nästa redovisning?

– Jag hade tänkt visa ett bildspel och kanske eventuellt en utställning i Pop art, i lite Andy Warhol stuk.

– Var ifrån får du din inspiration till din konstform? Är det svårt att skapa i Photoshop?

– Eftersom jag tittar på jätte mycket film, har detta blivit en källa till inspiration och det är först nu sista månaden som även konstnärer inspirerat. Tim Burton och hans filmer har varit en jätte inspiration och skapat många idéer. Sen en tid tillbaka försöker jag successivt trappa ner lite på mina filminspirerade bilder och försöker göra lite mer av mitt eget nu. Den enklaste redigeringen är den jag har gjort nu med Pop art, tillväga sättet påminner om funktionerna i Paint. Däremot när jag gjorde Alice i underlandet så krävde smink och kläder sitt och sen skulle man ju tänka på hur man klippte in personen i bilden, lite knep och knåp men kul.

– Var detta något du kunde innan du började på skolan?

– Nej kunde ingenting utan det är vår lärare i foto, Jimmy Thornell, som har hjälpt min utveckling med bilderna.

– Har du någon framtidsplaner för dina bilder?
Palle blev tyst och funderade en liten stund och placerade det långa bruna håret bakom örat, innan han väckte sin ton igen.

– Antagligen bara som hobbyverksamhets samtidigt som jag har vanligt jobb. Fast visserligen har jag fått erbjudande om att göra skivomslag, ja till och med förfrågan om att sälja bilder. Den förfrågan, var något jag inte trodde skulle ske och det känns rätt kul.

– Du slutar skolan nu till sommaren, så hur länge har du nu gått på Jämshögs folkhögskola?

– Jag har varit här i snart 4 år och när jag sökte hit var det för att lära mig filma, men jag fann rätt snabbt ett stort intresse för foto istället.

– Jag antar att du inte bara fotograferat på det här viset i 4 år, så vad är det mer för projekt du har gjort under tiden?

– Jag har medverkat i en dokumentärfilm och de två första åren fick vi filmprojekt utifrån, bland annat från en motocrossbana utanför Olofström. Detta var lärorikt men dock inget för mig, så jag är rätt glad för att det inte är så längre.

– Du har ju gått på fler skolor än Jämshögs, gick du Allmänlinje där också?
– Jag gick på Österlens folkhögskola i Tomelilla, där läste jag Allmänlinje och läste min sista termin på Skrivarlinjen. Sen har jag även läst på Blekinge Läns folkhögskola i Bräkne-Hoby, där läste jag på teaterlinjen. Jag var även inne en runda på universitetet, men kände rätt snart att det inte var något för mig. Alla skolorna har gett mig något, men Jämshögs folkhögskola kom lagom i en lite mer mogen tid, innan dess hade jag inte lika lätt för att fokusera på studierna som det var tänkt, men här kunde jag utvecklas både som person och inom fotografering och det är rätt skönt att kunna komplettera mina sista ämnen här och sen få papper på att man är godkänd och färdig.

– Om du hade fått ändra någonting på skolan, nu innan du lämnar den, vad skulle det vara då?

– Mer tillgång till fler datorer med Photoshop och en bättre studio hade inte suttit fel.
Palle fnittrar på sitt eget vis och jag ler vid hans tanke.
Fast oavsett om det förslaget hade gått igenom så är det dock ingen av oss två kommer uppleva eftersom vi slutar samtidigt.
Fast vi var båda överens om att man kan ju alltid drömma om hur saker kan vara och kunde ha varit här, under vår tid och vi hoppas på det bästa för kommande elever med samma intresse som Palle.

Jag tackade Palle för att han hade tagit sig tid och önskade han fortsatt trevlig dag innan jag tassade ut ur det tysta klassrummet och låter han återgå till sin dator. Alla som har träffat Palle, vet att han inte är som alla andra och det kanske är just därför han inte skapar bilder som alla andra eller vad tror ni?

Text: Amelie Hedberg
Skrivprofilen, Allmän Linje
Jämshögs folkhögskola år 2010*

Inför Studentiaden 2010

Kylan låg tät i luften och solstrålarna hade vaknat för sent för att torka det fuktiga gräset efter många timmars regn. Detta var dock inget som störde den lilla skara av fotbollsfantaster som befann sig på en av Jämshögs fotbollsplaner denna sena onsdags eftermiddag. Bollen var i rullning för kvällens fotbollsträning. Självklart var både Lucas Eriksson och Christopher Halvorsen på plats, men även ett på planen blänkte även en ljusa lockar som guppade i den blänkande solen, det var Ida Nielsen som även hon hade hittat hit för att visa sina bolltalanger bland pojkarna. Mina klackar var täckta i en sörja av gräs och blöt  jord, stämningen var för värmande och entusiastisk för att orka bry sig om det. Efter ett tag sprang till och med jag efter en boll. Freyr utmanade kylan, då han for fram över planen på jakt efter det runda föremål som hade fångat alls uppmärksamhet. Det här var faktiskt ingen vanlig onsdags träning, det fanns faktiskt ett syfte och självklart hade Lucas Eriksson varit med och ordnat det.
Så vad var det då för baktanke med denna träning ute i det fria?

Jo, Studentiaden 2010 som går av stapel den 7-9 maj i Täby, utanför Stockholm. Detta är Svergies största sportarrangemang för högskolor i Svergie. Efter att ha kollat med arrangörerna om villkoren för att deltaga, med skolan om möjlighet slänga ut frågan om intresse till oss andra deltagare för att sedan ta tag i den ekonomiska biten. Ekonomin skull räcka till resan som i sig kostar några hundra lappar, mat, matchställ,2 minibussar till 17 personer, sovplatserna och anmälan som kostade 1000 kr/ lag. Med hjälp av alla som ville deltaga, lokala sponsorer och skolan kunde resan bli av och sportaffären i Täby står för personliga matchställ till stadens händelser och de är beställda och redo att hämtas.

Efter flera månaders träning känner Lucas Eriksson att detta härliga gäng är redo att åka för att göra sitt bästa och att detta kommer bli en 3 dagars upplevelse de sent lär glömma som förhoppningsvis kommer föra gott med sig i framtiden, vem vet. Klylan börjar bli för påtaglig och kvällen kallade, jag vandrade bort mot bilen och log när jag satte mig i bilen och fortfarande kunde höra deras peppande röster. De kanske inte är några elitspelare, men de är absolut eliter på att veta hur de ska peppa varandra till gott samspel. Lycka till, kära kamrater!

Text & bild:
Amelie Hedberg
Skrivprofilen, Allmän Linje
Jämshögs folkhögskola år 2010*

Föreläsning: Hur gammal är tonåringen?

07:15, solen brände i nacken och den kyliga vinden bet mig i kinden när jag med små snabba steg försökte trotsa backen upp till skolan. Tid var bestämd, men jag var sen. Som tur var så hann Carina Björk Gillberg se mig innan det var för sent. Inte förrän jag satte mig i bilen kände jag av min dåliga kondition, men det var ingenting jag hade tid att tänka på nu. Carina hade berättat på måndagens stormöte om en föreläsare vid namn Mats Trondman som skulle hålla i en videoföreläsning den 22/4, klockan 7:45 som kunde ses på Studiecentrum i Olofström och de som ville fick gärna följa med henne och dit. Han var kände för att ha en lite annorlunda föreläsningsteknik och sen hade han faktiskt gått på Jämshögs folkhögskola för många år sedan. Jag tyckte det verkade spännande och anmälde mig till Carina. Nu satt jag där i hennes bil, nyvaken och frusen och vi diskuterade bland annat våra förväntningar inför föreläsningen.

Det var en öppen föreläsning, men den riktade sig framför allt till fritidsledare, lärare och föräldrar. Åldern var blandad och jag var definitivt inte yngst, men nog den enda som inte var där för att det tillhörde mina studier eller jobb. För de som inte ville mingla runt så fanns det möjlighet till lite frukost innan det var dags att gå in i den lilla salongen som påminde om en liten biosalong. Det förekom lite tekniska problem så vi missade inrott, men efter en liten stund yttrade sig en ljushårig äldre man i glasögon och väst. Bakom honom hängde ett rött tyg och de hade placerat ett lite bord med ett glas vatten framför honom så han gav intrycket av en riktig talare. Första tanken när rösten äntligen lades till på denna upplysta mannen var att han påminde om Leif G W Persson från tv programmet Efterlyst med sitt mörka röstläge och allvarliga ton så kändes det som jag redan hade bestämt mig för att det här skulle bli en tröttsam föreläsning med massa vetenskapliga termer, men ack vilken chock jag fick när den allvarliga skepnaden började demonstrera hur de olika tonåringarna låter och agerar. Han citerade en mamma ” Man vet aldrig vad man får hem.”

Sen var skratten igång och folk i salen började nickade igenkännande, redan efter 5 minuter, även jag. Han pratade bland annat om att sätta den moraliska paniken i balans, skillnaden mellan tonåringarna på hans tid och dagens unga, den förlängda tonårstiden, Tweenies och vad lillgammal betyder i dagens samhälle.
Vi fick även chans att höra mer om hans uppväxt för att ge oss en stark jämförelse på det som var inne på den tiden, men ändå visa att tankesättet var det samma då som nu. Han imitationer av både barn och ungdomar var helt makalösa, jag skrattade hysteriskt, för trots att jag precis har nått det som kallas ung vuxen så har jag fortfarande min tonårstid någorlunda färskt i minnet och sen kunde jag även lära mig lite om  små barns utveckling som passar bra eftersom jag även är mamma. Självklart när man har som roligast så började föreläsningen lida mot sitt slut, men innan det var över fick alla möjlighet att ställa direkta frågor till Mats Trondman via de webbkameror som var utsatta på de olika ställen där föreläsningen visades. Mats själv hade nog gärna fortsatt prata om hans ämne hela dagen, men klockan hade redan hunnit bli efter 09:00 och värdinnan ville avrunda. Så de tackade för sig från Växjö universitet, lyset i salongen tändes och folk börjar vandra ut i klungor från den lilla salen och nästan alla såg lika nöjda ut som jag.

Jag förstår verkligen varför han har blivit känd för sin speciella föreläsningsteknik och detta är en föreläsning jag knappast tror Sverige sett det sista av, så skulle du höra att Mats Trondman ska föreläsa i en stad nära dig så rekommenderar jag dig verkligen till att gå och se den oavsett om du är en lärare, ung vuxen, förälder eller mitt i tonåren, tro mig alla känner igen sig på något sätt . Skulle man mot förmodan inte känna igen sig, är det alltid kul att se en äldre man i glasögon och skägg, stå och vifta med armarna som en fjortis.
Jag tackade Carina för att hon hade tagit med mig och hoppade av på skolan med glädjeskutt vid 09:30, nu var jag fylld med energi för ännu en ny skoldag.

Text: Amelie Hedberg
Skrivprofilen, Allmän Linje
Jämshögs folkhögskola år 2010*

Intervju: Ett impulsivt experiment

Ryktet hade spridit sig om ett slagsmål mellan vännerna Christopher ”Coffe”  Halvorsen och Christopher ”Cibbe” Karlsson, men eftersom jag inte hade sett några sura miner varken innan eller efter var jag tvungen att ta reda på mer.
Jag mötte upp grabbarna i klassrummet och de förklarade med glada miner att det fanns ett syfte med att ”Cibbe” satt med en kall mugg tryckt mot ett svullet öga.

”Vi fick  i uppgift på naturkunskapen att göra en undersökning i beetendevetenskap och se hur folk reagerar i olika situationer. Så vi valde att börja slåss  inför folk ute på grässmattan på lunchrasten, just enbart för reaktionernas skull.
Vi trodde det skulle vara svårt att vara seriösa och se allvarliga ut, men adrenalinet pumpade och allvarliga miner tog vid. Trots att detta var på låtsas blev båda skadade på knä, läpp, och öga, men det var det värt för  vi fick precis den reaktionen vi önskade. Våra kamrater blev chockade och läraren lyrisk över vår insats och resultat. Fler experiment i beetendevetenskap är absolut något vi kommer göra om, när man minst annar det.”  Grabbarna tackar för sig och går tillsammans ut för att hitta på nya äventyr för dagen. Själv ler jag bara åt tanken på att de två har ”bråkat”, gladare människor får man leta efter.

http://jamshogsfolkhogskola.wordpress.com/2010/04/21/ett-impulsivt-experiment/

Text: Amelie Hedberg
Skrivprofilen, Allmän Linje
Jämshögs folkhögskola år 2010*

NEOs teater Rabituss

Den 29 mars, så släktes ner i skolans aula som är mer känt som torget. Scenlamporna hade tänt till behagligt ljus och man kunde skymta stora skärmar  som tydligt markerade vad det var meningen vi skulle se och inte se. Deltagarna från NEO kommer smyger fram och placerar sig framför skärmarna, redo att göra årets teaterkreation officiell.

Vardagliga ljudeffekter från en tidig morgon med dusch och kaffedrickande kom från högtalarna och likt pantomim visade de med rörelser vad de gjorde. Efter det var de i en bingohall och plötsligt från ingenstans dyker en farkost upp och tar med dem till en planet, en planet vid namn Rabbituss. Planeten var full med kaniner som levde i paradox med människorna. Där fanns en flickkanin som skulle giftas bort mot sin vilja med hövdingen. Hon möter en av flickorna från jorden och de väljer att byta skepnader eftersom flickan gärna ville gifta sig med en hövding och sagan får en hel omvändning och ett sprakande glädjefullt slut.

Teatern varade i mer än en halvtimme och hade skapat en kompott full av humor, skönsång, ljudeffekter och magnifik inlevelse. Vi fick se många oväntade skådespelartalanger och detta var en teater utan dess like som jag varmt rekommendera att se.

Nästa föreställning kan ses den 24 april i Lokststallarna under Festival Spezial i Karlshamn.

Text:
Amelie Hedberg
Skrivprofilen, Allmän Linje
Jämshögs folkhögskola år 2010*

I samtal med Lucas Eriksson på Fritidsledarlinjen

Påsklov, men det är inget som hindrar mig från att bege mig till en nästan folktom skola. Det var tidig eftermiddag och jag var där för ett syfte. Jag hade bestämt möte med Lucas Eriksson som går sitt andra år på fritidsledarlinjen. Lucas är inte vem som helst utan en viktig profil för skolans sportaktiviteter, både på och efter skoltid. Vi satte oss längst bort i korridoren och med papper och penna i högsta hugg, var jag nu redo att få reda på hur allt hade börjat för denna sportintresserade individ som fått en hel skola att bli aktiv i både fotboll och innebandy.

”Hur började allt?”

Jag är uppväxt i ett litet samhälle med 6000 invånare, vid namn Torsås som ligger i Kalmar län. Ett samhälle där idrotten, framför allt fotbollen och innebandyn har haft stor betydelse. Min pappa hade spelat fotboll i yngre dar och jag tror mycket av hans intresse fördes över till mig som barn. Fritiden ägnade jag åt sporterna eller så hängde jag på fritidsgården. Jag gick med i Torsås Goif redan i första klass och fann en stor gemenskap. Detta var en populär sport bland oss 86:or ända fram till högstadiets början, då vissa började tröttna och ägna sig åt annat, men inte jag. Jag och ett gäng kompisar hade det där lilla extra intresset och mycket av vår tid ägnades åt streethockey och taktikprat. I samband med att laget krympte eftersom andra intressen lockade så slog vår förening ihop sig med grannsamhällets förening Gullabo SK så att ett helt lag kunde bildas och spelet kunde fortsätta. I slutet av nionde klass fick jag möjligheten att åka på studiebesök på en skola i USA, som vår skola hade haft mejlkontakt med i en tid. Jag hade engagerat mig mycket i detta och blev glad när min lärare undrade om jag och en annan klasskompis hade lust att följa med. I en vecka var vi på andra sidan atlanten och träffade eleverna som i majoritet kom från Syd och Mellanamerika, så våra engelskkunskaper var på samma nivå. Det var en lärorik vecka där vi utbytte erfarenheter och presenterade våra länders olika traditioner och högtider. Detta var en viktig händelse i mitt liv som utvecklade min förståelse för andra människor och dess kulturer. I 3 år ägnade jag somrarna åt att vara ledare i fotbollskolan som Torsås arrangerade. Redan här började väl tankarna komma om en framtid som någon sorts idrottsledare för ungdomar. När gymnasieåldern var nådd inleddes seniorfotbollen, men på grund av det långa pendlandet mellan föräldrahemmet och gymnasiet i Kalmar, så försvann möjligheten till att vara aktiv inom klubben och åren ägnades åt mina studier på Handelsprogrammet fram till 2006. Fotbollen fick hålla sig i tv-rutan i stället.

”Vad hände efter gymnasiet? ”

Efter gymnasiet kände jag att jag ville testa något nytt och sökte därför praktik på friskolan Montisori i Karlskrona. Jag fick möjlighet att vara delaktig i idrottslektionerna och spelade även mycket fotboll med barnen på rasterna. Mitt intresse för att bli ungdomsledare blommade upp på nytt och all personal på skolan hjälpte till att forma den jag är i dag. På skolan träffade jag bland annat Marcus Liljegren, som var fritidspedagog på skolan. Han hade läst fritidsledarutbildningen här på Jämshögs folkhögskola och tipsade om skolan. Jag var osäker på om detta var rätt utbildning och skola för mig så jag ägnade 2007 åt att testa på olika små jobb som bland annat försäljare och läste även lite på Komvux. År 2008 hade inte ens hunnit börja förrän jag började bli säker på min sak, jag återvände till praktiken på Montisori för att i februari bege mig på studiebesök med Marcus på Jämshögs folkhögskola. Jag föll direkt för skolan och slängde i väg en ansökan. Månaden efter hade en idé bitit sig fast i mitt huvud och jag tog kontakt med min fasters man Mats Hansson. Jag berättade om min ansökan för fritidsledarlinjen och mitt nu brinnande intresse för att bli ungdomsledare. Mats är inte vem som helst i mitt liv, han är en fotbollsfantast precis som jag. Han är mycket verksam inom ungdomsfotbollen i Lyckeby Goif och jobbar mycket med utländska ungdomskontakter, mest länder från Balticum. Två månader senare ringde han upp mig och frågade om jag var intresserad av att följa med honom på en internationell ungdomskonferens för ungdomsledare från hela världen. Självklart tackade jag ja! Det var tre dagar med bland annat föreläsningar och en chans att dela med oss av erfarenheter, kunskaper, värderingar och kulturer. Allt för att vi skulle kunna utvecklas till så bra ungdomsledare som möjligt. Hemresan var utan dess like, min hjärna snurrade av idéer och motivation som jag ville dela med mig på min kommande utbildning på Jämshög. Det här var några av de mest lärorikaste dagarna i mitt liv, det kom som ett brev på posten kan man säga. Jag vill än i dag framföra ett stort tack till Mats Hansson som gav mig möjligheten att följa med. Han är en viktig del än i dag, en person jag ser upp till och vill lära mig mer av. Tack.

”Hur släppte du lös dina idéer på Jämshögs folkhögskola?”

Augusti 2008, ja det var då jag satte min fot på Jämshögs folkhögskola som en av de nya kursdeltagarna på fritidsledarutbildningen. Jag började ganska tidigt med att släppa lös mina idéer i våra projektarbeten. Jag och min klasskamrat Sara fick idén om att få hit det så kallade ”Tv4 laget”, Tv All stars. De är en grupp kändisar som åker land och rike lund och spelar matcher för att skänka pengar till välgörande ända mål. Jag skickade ett mejl till Patrik Ekvall som var en av spelarna och känd från Tv4 sporten och frågade vad som krävdes för att delta. Jag fick svar, att de var intresserade av att mötas i en match, men då krävdes det också att vi fixande sponsorer deras logi. Summan för detta var tyvärr omöjlig för oss att få ihop, men än har vi faktiskt inte gett upp tanken. Vi tänker ta nya tag redan nästa år och då med lite bättre framförhållning.

I mars 2009, så anordnade Mattias, Christoffer, Jenny, Jennifer, René och jag en innebandyturnering för hela skolan, som ett projekt i utbildningen. Detta i syfte för att lära oss genomföra arrangemang. Vi försökte få med så många spelare som möjligt, gjorde stor reklam veckorna innan, ordnade en liten kiosk, sittplatser för publiken, musik för att höja stämningen och viktigaste av allt utklädda lag. Allt för att skapa så trevlig och rolig stämning som möjligt. Trots att detta skedde efter skoltid och långt in på kvällen så lockade det både många deltagare och åskådare. Resultatet blev att Fritidsledarna årskurs två vann över lärarlaget med 9-7. Responsen vi fick efter detta arrangemang var nästan bara positiv och detta lockade till att släppa lös fler idéer. Men idéerna fick inte komma till utlopp förrän när jag började mitt andra år här på fritidsledarlinjen.

Tillsammans med René från klassen och mina två vänner Christopher och Kalle så kom idén om att ordna en fotbollsturnering utomhus. Vi kollade upp intresset bland de andra kursdeltagarna, pratade sedan med Jämshögs If om möjlighet till att låna deras gräsplan och flörtade lite med vår nya rektor om möjligheten till att låta alla få dispanns för en halvdag ute i den friska luften. Antingen hejandes eller spelandes. Klartecken kom från alla håll, till och med vädret. Inte den soligaste dagen, men det regnade i alla fall inte. Trots att det var en turnering utan toner eller varm kvar, var det en en välbesökt plan och många hejade glatt. Lärarna tog hem spelet över Socialpedagogerna årskurs två. En vinst man fick höra länge av från lärarlaget. Efter ytterligare god respons valde vi att satsa på en ny turnering inomhus, fast den här gången bara på skoj och inte som projekt. Vi hade lagt ner mycket tanke på att få ihop en amatörmässig turnering med känsla. I veckor hade vi ordnat lag, planerat musik och peppat både spelare och åskådare. Detta skedde kvällstid och mitt i vintern men besökare det fick vi allt. Jag tror till och med vi chockade publiken när vi i inledningen spelade nationalsången och hissade ner bollen från taket. Enda tanken bakom turneringen var att vinsten skulle gå till Tanzaniaprojektet som skolan har. Vi hade fått ihop nio lag, var av ett lag som var trött på att höra att de förlorat förra gången de spelades fotboll. Socped två slet segern ifrån lärarlaget och det var en härlig syn. Det känns skönt att ha hamnat i en så drivande klass som vi faktiskt är på fritidsledarutbildningen just nu, där vi verkligen kompletterar varandra med idéer och tankar och lika skönt är det att ha ett gäng fotbollsintresserade vänner som man kan planera såna här spontanturneringar med.

Skolan har ett samarbete med Sensus studieförbund som hjälper till att finansiera aktiviteterna efter skoltid och i samband med att jag började mitt andra år 2009, fick jag förfrågan om jag och en annan deltagare kunde tänka oss att ta hand om huvudansvaret för fotboll och innebandyaktiviteterna. Jag och René tackade ja och har sen augusti hållit i träningar och matcher på skoj med alla kursdeltagare som vill passa på att röra sig lite mellan 16:00 -18:00 på måndagar och onsdagar. Fast just nu är det väldigt mycket praktik och andra delar av studierna som tar upp min uppmärksamhet, men självklart är jag inte färdig än. Skolan är anmäld till http://www.studentiaden.se/ , fast mer om det får ni veta vid ett senare tillfälle. Målet innan jag avslutar mitt sista år på fritidsledarutbildningen på Jämshög vill jag ha ordnat en ny utomhusturnering för skolan.

Lucas tackar för sig och återgår till det han har planerat för denna soliga vårdag. I två dagar har vi gömt oss inne i skolans lokaler och missat den härliga vårsol som nått Jämshög för att ägna tiden åt diskussioner, frågor, knappande på tangentbordet och lite kaffedrickande. Allt detta för att kunna presenterat Lucas Eriksson, 23 åringen från Kalmar som gärna delar med sig av sitt idrottsintresse på skolan och ser sig som ungdomsledare i framtiden, ja som sagt, än är Lucas inte färdig med sina idéer. Helt enkelt veckans profil för skolan.

Text: Amelie Hedberg

Skrivprofilen, Allmän Linje

Jämshögs folkhögskola år 2010*

Denna text är ifrån skolans tredje och den slutgiltiga blogg som jag skapade åt vår skrivprofil på allmänlinje

http://jamshogsfolkhogskola.wordpress.com/2010/04/08/inlagg-kommer/

Liggande längst fram: Lucas Eriksson

Zenmeditation på Allmänlinje

Från och med den 19 januari, har vi på allmänlinje fått möjligheten att välja mellan att skjuta med pilbåge, lära oss rörelserna i Qigong eller att slappna av med Zenmeditation. Detta är obligatoriskt och kommer ske 1 timme i veckan och det finns faktiskt mer än ett syfte till att skolan vill erbjuda detta. Dels för att vi har lärare som vill lära ut detta, men framför allt för att alla tre aktiviteterna är mentalträning och förhoppningsvis efter en tids utförande ska kunna sänka vår stressnivå, öka koncentrationsförmågan och stärka oss fysiskt.

Jag testade på Zenmeditation, som Carina Stjernqvist skulle hålla i. Vi började med att samlas i kappellet, där hon hade lagt ut madrasser och placerat kuddar i en fyrkant. Vi var 9 stycken personer som deltog i samlingen. Vi började med att sätta oss på de runda kuddarna och hon visade hur man skulle sitta rätt och förklarar hur det hela skulle gå till väga. Vi satte oss ner med ryggen emot henne, hon slog i en skål för att visa att startsignalen hade gått. Det var en djup tystnad över rummet och alla försökte hitta sin egen andning. Tystnaden varade i 10 minuter, sen slog hon några slag på skålen igen. Då skulle vi resa oss upp och gå runt madrasserna, med händerna i ett spiralformat tecken riktade mot solar plexus samtidigt som vi lyfte fötterna i små steg, medans vi fortfarande ska koncentrera oss på vår egen andning i tystnad. Efter 5 minuter slog hon i skålen igen, vi bugar och sätter oss ner i samma ställning som innan och gör om momentet i ytterligare 10 minuter. När slutsignalen gick, så lät det som ett larm, hon slog först lugnt sedan ökade hon slagen mot skålen och det hela var över. Detta var en väldigt speciell upplevelse, som jag nu i efterhand förstår att den kräver träning för att kunna lära sig att komma till ro i situationen och att för en nybörjare som jag räcker det inte med att göra det en gång.  Jag gör gärna om det här några gånger till för att se om detta är något som passar mig för att hitta en avkopplande balans i vardagen. Meditationen går ut på att finna det och innan jag testade, var jag snabb på att döma att detta inte skulle vara något för mig. Jag rekommenderar detta till folk som vill testa något nytt och som känner att de kan koppla av i några minuter för att bara ägna sig åt sig själv i tystnad.

Efteråt passade jag på att fråga Carina, om hur länge hon hade gått på zen meditation och hur hon tyckte dagens samling hade gått. Hon berättade att hon hade gått på zenmeditation sedan 1997 och att hon utövade det hemma så ofta hon har möjlighet. Hon var nöjd med dagen och tyckte det hade gått riktigt bra. Innan jag gick hem för dagen, passade jag på att fråga några av de andra som varit med i samlingen om vad de tyckte om meditationen. Majoriteten av dem tyckte att det var kul att skolan erbjöd detta, men att det varit lite svårt att fokusera i så lång tid, de gör gärna om det.

Text: Amelie Hedberg
Skrivprofilen, Allmän Linje

Jämshögs folkhögskola år 2010*

Köttbullar & falafel

Den 7 december bjöds hela skolan på teater på Torget. Det var två före detta socialpedagoger, vid namn Susse och Kajsa, som hade detta som projektarbete sedan ett år tillbaka och som nu hade kommit för att visa slutresultatet. Under detta året har de engagerat 13 deltagare mellan 12-16 år från Ronneby i dans och teater. De hade döpt den till ”Köttbullar & falafel (black and white)” och den handlade om tonåringar, gängbråk mellan svenskar och invandrare och förbjuden kärlek. En stor dos humor blandades med häftig dans och viktiga frågor som rasism och moral. Det var 30 underhållande minuter. Citat från en diskussion mellan en gängledare och hans kompis om varför hans syster inte ska bli ihop med en svensk kille från det andra gänget: ”Svart på vitt, blir grått och det är en tråkigt färg.”

Text: Amelie Hedberg

En kvinnas resa en bok av Agneta Sjödin

Tisdagen den 24/11 var det dags igen för en stor föreläsning som lockade mycket folk. Det var Agneta Sjödin som hade kommit på besök för att prata om sin bok ” En kvinnas resa” och berätta om inspirationen till boken, hennes pilgrimsvandring.

Agneta är nog en av Sveriges största tv-profiler. Vi har sett henne på tv sedan 1991, då hon tillsammans med Adam Alsing sände ”Tur i kärlek”. Vi har sett henne i allt från ”Jakten på den röda rubinen” till ”Faddergalan”. Hon berättade om hur hon egentligen hade en dröm om att bli skådespelerska som ung, men hamnade istället som ljussättare på MTVs studio i Göteborg. Men efter att hon börjat som programledare upptäckte hon att det nästan var samma sak som att vara skådis. Hon fick ta på sig olika roller och var jättenöjd med alla dessa olika program det blivit genom åren. Hon berättade en liten tv-hemliget inför nästa tv-uppträdande, men det är inget jag tänker avslöja, utan det märker ni själva när hon poppar upp i rutan igen. Under tiden som hon var programledare började hon skriva böcker, plötsligt tystande hon och kom av sig. Hon började berätta om vilket trevligt välkomnade hon hade fått när hon kom till vår skola av Eva, som går på NEO. Evas kärleksfulla kramar fick ett stort tack och en jättestor applåd.

När applåderna hade tystnat hittade Agneta tråden igen. Hon berättade om att hon 2002 träffat Paulo Coelho, författaren till den kända romanen ”Alkemisten”. Han tyckte hon skulle ge sig ut på en pilgrimsvandring i Spanien. Den 25 juli 2004 bar det av för henne. Hon började bläddra bland bilderna på hennes bildspel och visade bild på staden där hon hade börjat sin vandring. Hon höll stolt upp sitt pilgrimspass och berättade om förmånerna med det. Hon hade packat ner kartor, men upptäckte på sin väg att det knappt behövdes eftersom det var väl skyltat. Livet för en pilgrimsvandrare ska vara så enkelt och billigt som möjligt. Hon vandrade oftast ensam, men på kvällarna träffade hon de andra pilgrimsvandrarna på härbärgen. Några av dom kom hon väldigt nära och två av dem fick karaktärer i hennes bok. Hon tog fram glasögonen och började läsa. Hennes inlevelse gjorde den mycket mer lockande.

Hon visade bilder på sin packning som ibland kunde väga uppåt 10 kg, men hon hade lärt sig en sak från tiden då hon jobbade med Gunde Svan: Ingenting är omöjligt. Hon såg vandringen som en meditation, en chans att hitta sig själv. Hon visade bilder på både sig själv när hon vandade, naturbilder och människor hon hade mött på vägen. Hon tipsade även om att det nyligen har kommit ut en guide för pilgrimsvandring på svenska. Mot slutet av sin vandring så kände hon sig tung och ledsen. Många av hennes vänner hade begett sig hemåt och hon hade fått en skada i knät. Men trots detta vandrade hon nästan 6 mil om dagen. Hon vandrade i 3 veckor och hade då vandrat 80 mil när hon nådde Santiago de Compostela. Hon läste lite ur hennes andra bok ” En av de tolv”, som handlar om aposteln Jakob, den av Jesu lärjungar som sägs ligga begravd vid pilgrimsmålet i Santiago de Compostela.

Efter nästan 1 timmes föreläsning tackade hon för sig och det kändes som om det var fler än jag som var intresserad av att läsa något av hennes verk.

Text: Amelie Hedberg